första pojkvännen/flickvännen
tänkte skriva lite om: första pojkvännen/flickvännen/förhållandet.
Det här är ett viktigt ämne tycker jag har en del erfarenheter av det också.. Första förhållandet är speciellt, man är rädd och vet inte hur det ska vara och vet inte hur det inte ska vara, vad som är bra eller vad ett dåligt i ett förhållande, speciellt inte när man är den första i sen kompiskrets som har ett seriöst förhållande.. ..Det var jag. Alla trodde att jag inte skulle bli av med min oskul sist, att jag aldrig skulle dricka, inte fören jag var arton, och aldrig ha ett förhållande och ALDRIG med en äldre snygg kille! Alla trodde det skulle vara så för min del. Men det visade sig att jag blev den första.. Eller den första av mina vänner iallafall ! jag var först med att ha pojkvän,
först med att ha ett förhållande och aa. jag visste ju inte hur det skulle kännas vad man skulle göra och inte göra.. och ingen annan visste det ju heller men ändå var mitt förhållande ganska lyckat var helt underbart försa månaderna sen började man tjafsa lite,blev värre och värre till slut förstod jag att det inte var så här det skulle vara.. men iallafall att ha pojkvän, att ha sin första pojkvän är underbart speciellt innan allt det dåliga börjar komma fram, den tiden när man är som nykärast när det pirrar som mest imagen, då är det helt jukt underbart
att ha pojkvänn det är i och för sig alltid underbart att ha pojkvän utom när man bråkar fast pånågot sätt är det underbart då cokså det ända som inte är bra mad pojkvänner är när man inset att han kommer göra slut eller när man känner att det inte känns bra längre. men tills dess speciellt i sitt första förhållande tror man typ att den här killen kommer jag dö med kommer alltid älska honom han är mitt allt och sånt och om ens pojkvän blir ens allt och nar han då försvinner så har man inget ! absolut inget, inga vänner kvar för dem har man inte haft tid för när man haft pojkvän, det är det där man inte förstår när allt är så underbart, man kan säga det men hör inte betydelsen, men det är så jävla sant om du har en pojkvän som du träffar 6-7 dar i veckan och inte har tid för
dina vänner så är det klart att vännerna tröttnar.. skulle jag också göra men jag skulle alltid finnas där när min vän blir ensam, men det är jag.. iallafall man kan förlora så mycket så många för bara en bra kännsla. men alla som tar pojkvännen föra sina allrabästa vänner allra närmaste vänner i denna ålder måste inse själva att han kommer inte alltid finnas där, han kommer inte trösta dig när du gråter för han har dumpat dig, han kommer inte finnas där näsom helst om någotinghänder inte i flera år framöver han kommer inte trösta dig när din andra
pojkvän (den efter) är dumpar dig.. men det kommer dina vänner göra dem kommer alltid finnas där för dig det här är inget man kan läsa sig till det är inget man bara kan ha förståelse för utan det är något man måste inse själv när jag insåg att jag kunnde förlora mina vänner gick det som en stöt igenom hela min kropp är jag berädd att ofta all min vännskap alla mina vänner alla som alltid funnits där för mig alla dem som älskar mig och bryr sig om mig är jag berädd att förlora alla dem för EN pojkvän, för ETT förhållande som inte är 110% rätt, NEJ var mitt svar men det finns dem som skulle säga ja utan tvekan det vet jag men från den dagen jag insåg det vet jag att mina vänner alltid kommer gå i första han kanske inte när man är gift och har barn klart jag skulle välja familjen då, men i dagen läge är jag inte gift och har barn så om jag stod inför ett sånt val idag nu skulle jag välja
mina vänner, men det är något som inte pojkvänen ens ska tänka på inte ens tänka tanken på att fråga vem är i första hand jag eller dina vänner..? den frågan finns inte! seriöst killar fråga aldrig det.. det sårar så mycket att behöva svara på det vad svaret än blir..
sen kanske alla som har sitt första förhållande när dem är 13år kanske inte har så bra vänner som jag hade då. sen finns det självklart dem som blir tillsammans vid 15år ålder och gifter sig och får bran tillsammas men sånna par är sällsynta eller i mina ögon iallafall..
vad är ett seriöst förhållande ?
egentligen finns det bara ett svar på den frågan om ni frågar mig, men andra kanske inte tycker så, men jag skulle svara: när båda älskar varan.
Visst man kan vara kära och bo tillsammas men inte älsa varna, men det är mer dom en romas eller något för mig.
sen kan jag tycka att när det är över tre-fyra månader sen man blev tillsammans så är det ju troligen något seriöst..
och när man liksom är med på släktträfar födelsedagar bröllop och sånt som ett "par" liksom, då är det ju också ganska seriöst..
vad tycker ni är ett seriöst förhållande ?
kommentera jätte gärna din åsikt! :D
my first love was a little like tihs and twist nannananannanaa..
haha!:D
