reunion week

Denna vecka har varit värsta reunion för mig! I måndags träffade jag min gamla klass och gamla mentor, Tisdags träffade jag några gamla lärare från uppgård och på Fredagen träffade jag Jesper Bengtsson på bussen och pratade med honom och i Lördags träffade jag jätte många från min gamla årskurs. Jätte kul att träffa allihopa igen! Saknar dem allihopa jätte mycket och uppgård hur mycket som helst!

Det är din plikt..

Det är din plikt att få mig må bra, få mig tro på mig själv, att göra allt för mig, att tro på mig, att stötta mig, att visa att du älskar mig, att försöka förstå mig, att ge mig tid, att dö för min skull.. Det är din plikt det, är din regel, din lag det är din skyldighet! Jag valde inte att du skulle bli förälder, det gjorde du alldeles själv.. Skyll inte ifrån dig! Du svarade ja till jobbet som man inte kan sluta på.. Inte jag, inte någon annan, inte Gud, du!
Men har du någonsin gjort något av det där? Ställ dig själv frågan, titta mig i ögonen och svara ärligt på frågan. Både du och jag vet det sanna svaret och också vad du skulle svara.. Det komiska i denna drama är att vi båda vet sanningen och båda vet att vi vet sanningen ändå kan du inte säga den högt.
Man kan föra alla bakom ljuset förutom sig själv, det är därför jag tycker så synd om dig, att du måste leva med alla dessa lögner, bara för att sanningen är för hårt för världen och dig själv!

Jag hatar mig själv för att jag är kvar i din närhet, jag hatar mig själv för att jag bryr mig om din åsikt, jag hatar mig själv för att jag är beroende av dig!
Jag hatar dig för att du inte hjälper mig, för att du styr mig, för att du hånar mina drömmar, för att du inte kan säga mig sanningen, för att du inte vill förstå mig, för att du inte kan ta dig tid, för att jag inte är värd någonting i dina ögon, men framför allt för att jag kan se en del av mig i dig..