En väldigt skör tråd
Tentaångesten är i full gång kanske är detta näst sista gången i mitt liv jag får känna den. Snälla jag ber till Gud att så är fallet. Jag balanserar just nu på en väldigt väldigt skör tråd som kan gå av vilken sekund som helst. Jag balanserar mellan total pyskbryt, översvämmade kärlek, total utmattning och depression, sömnbrist, slå-sönder-allt-som-kommer-i-min-väg-förbannad, samtidigt so. Jag försöker vara här och nu och njuta av just denna dag som aldrig kommer komma tillbaka, se alla små steg i utvecklingen min son gör. Det är ingen lätt balans g0ng. Samtidigt ska jag vara en bra flickvän, hinna träffa vänner, ta hand om min kropp, vara en bra kollega som ställer upp så fort det behövs, träna min hund.
På riktigt, döda mig, slå mig hårt, stanna tiden, sätt mig i terapi, låt mig sova, ge mig återhämtning eller åtminstone energi eller motivation.
Vet knappt vem jag är längre. Önskar inte ens min värsta fiende detta. Hur fan gör man? När man vill men det inte går att gå på vilja längre? Vänliga Louise hade lagt i nästa växel. Jag har fån ingen nästa växel jag står högst upp nu och kollar ner på alla tusentals splittror av mig. Alla delar som är totalt drönade på energi, kraft och helt jävla lik bleka. Det är så nära nu men ändå så långt bort. Snart är jag klar med utbildningen iallafall. Snälla snälla om det finns någon Gud eller något mystiskt som kan hjälpa mig att klara denna tenta hjälp mig!!
