När man önskar det var dag och natt


Vaknade (för 511:te gången) 03:23 och önskade så att denna natt skulle vara över. Hade varit vaken så många gånger så jag trodde verkligen det var dags att kliva upp. Men icke sa nicke. 3,5-4h kvar av krampande rygg, bebis som sliter och drar i bröstet, kudde inkörd i ryggen för att kunna "slappna av" någorlunda medan bebis äter, vakna av skrik eller runt krypande bebis precis när man somnat, övervägan och viljan att vilja ändra position men veta att det kommer kosta ett uppvak att flytta huvudet 3cm bakåt så att man ligger på kudden igen... 
Vid 06 vaknade jag igen (vaknade självfallet 7-10 gånger mellan 03-06) men här gav jag upp. Jag hade alldeles för ont i kroppen för att kunna somna om. Nu ligger jag och försöker ta vara på minutrarna innan Helix vaknar. I vanliga fall väcker han mig och kastar sig ner för sängen, kryper ut i vardagsrummet och jag släpar mig efter och hinner ibland få på mig kläderna innan han skriker och vill bli buren. Dagarna är långa och ansträngande. Någon röst i mig säger "njut", men jag säger "överlev". Vid 14/15 tiden efter Helix sista vila börjar countdown till läggningen. Bara 5 h kvar tills jag får "lugn och ro". Egentligen ett skämt att jag kallat dessa nätter för lugn och ro. Finns nog ingen annan på detta jordklot som hade gjort det... Att sen vilja ha dag på natten är för mig ett skämt när jag på dagen bara vill att det ska bli kväll så jag får ligga ner, sova är väl för mycket begärt, men det hade ju varit drömmen och är väl egentligen det jag verkligen hade behövt. Men efter 3,5år med 5 eller 6 hela nätter är sömn just det bara en dröm. Jag lever för att detta bara är en period i livet. Det kommer inte alltid vara så här och tacka fan för det. Jag vet faktiskt inte hur många veckor/månader/år till jag orkar. Konstigt nog så gör man ju det ändå. Man orlar och man fortsätter och man överlever. Men lever man under tiden? Det är frågan. 

Och jag vet det var jag/vi som valde att skaffa barn, och det är jobbigt att ha barn och småbarns åren är tuffa och men är trött och allt det där. Det vet jag och det har jag hört så många gånger. 
MEN det är skillnad på att vakna 2-6 gånger per natt som ändå är det "normala" och på att vakna 15-30 gånger per natt. Det är också en jävla skillnad på att kunna lägga barnen och gå ut från sovrummet och typ: duscha, prata med sin man, tvätta, titta på tv, klippa naglarna eller liknande. Den biten existerar inte här. När Helix somnat är jag bunden till sängen. Går jag ut ur sovrummet oavsett vilket stadie han är i sin sömncykel vaknar han och kryper och riskerar att ramla ner för våran höga kontinutalsäng. Om jag mot förmodan lyckas lämna sovrummet och han sover så här jag max 15 min på mig att göra "vad jag vill" och behöver för sen vaknar han och sen måste jag ligga där med honom hela natten. Så då är det bara försöker somna in mellan uppvaken och sen göra det hela natten. (Inte allas as stressigt). 
Det är också en jävla skillnad om man kan sova på dagen "När barnet sover". Helix sover max 30 min När han sover oavsett dag eller natt. Vilket betyder att när jag äntligen lyckats få honom att somna på dagen (det tar mellan 30min - 2 h att natta honom dagtid) måste jag fortsätta med vad det är jag gör i 10 min så han verkligen somnar in tex. Rulla vagn över tröskel för att sen kunna släppa vagnen och göra "vad jag vill" i 20 min. Då är man så uttömd på energi efter sömnbrist och dom senaste 30min-2h av skrikande bebis och innan dess 1h gnällig bebis att det enda man vill göra här är att hoppa framför ett tåg men jag hinner inte ens ta mig till tågstationen innan han vaknat. 🤣 
Sen är det ju en jävla skillnad på om man någon gång får ett avbrott från barnen/barnet. Typ duscha i fred en gång i månaden, kunna krama sin man en gång utan att någon skriker en i örat eller hänger i en, äta en måltid utan att höra skrik eller behöva resa på sig 15 gånger, eller bara få åka bil 10 min utan barnskrik och kanske lyssna på en låt utan barnskrik. Sånna saker (tror jag) laddar upp enormt mycket och får en att orka ännu mer. Men sån existerar inte heller här. Så ja det är tufft att ha småbarn. Och om ni tycker jag är gnällig. Gå i mina skor från 0 år - 24 år och9 månader, upplev det jag upplevt, sov det jag sovit, se det jag har sett, känn det jag har kännt och sen kan vi se hur "gnällig" du är. Eller vet du vad. Jag tror att dom flesta inte ens hade klarat 1 månad med den sömn jag får just nu utan att gnälla mer eller hamna på pysket. Så klapp på min axel att jag fortfarande intar vertikalt läge om dagarna! ✌

Slänger med en bild på en printscren från en anteckning. Ni förstår ibland har jag det lite "kul" om nätterna och skriver upp uppvak/insomning på Helix och detta ni ser nedan är en så kallad bättre natt.