Snälla reset (!?)
Ni vet när man har en dålig dag? Vaknar på fel sida? Eller allt bara går snett hela dagen och man bara vill avsluta dagen och börja en ny, bättre dag? När man är svin trött och bara vill lägga sig och vakna piggare nästa dag?
För mig har alltid natten varit som en reset knapp. Jag har gått och lagt mig tidigt om jag varit trött och sen vaknat pigg. Om jag haft en piss dag så vet jag att imorgon, efter natten är en ny dag och den kommer vara bättre än idag.
Det är väl ganska smart att varje natt resetar man kropp o knopp och så man orkar göra det bästa av dagen och man försöker vara sitt bästa jag, varje dag?
Men när den där reset knappen inte finns. När varje dag är en dimma av trötthet man får aldrig breakat från ens tankar, från barnen, från tröttheten, utmattningen och den onda spiralen. Då är det inte lätt. Jag gå och lägger mig varje kväll (kl 19 med Helix) och gör allt i min makt för att somna så fort det går efter det. Ibland sover jag vid 08 och ibland somnar jag inte förarens 01. Men man kämpar sig igenom hela natten och när det är dags att gå upp är man inte nollställd för fem öre. Ingen ny energi finns att hämta, ingen ny lust eller isperation, man bara biter ihop och går upp och tänker en dag till klarar jag, en natt till klarar jag. Samtidigt som det inte finns något alternativ så man bara gnatar på för det finns inget annat sätt att lösa det här på. Ibland möts Charlie och min blick några sekunder på morgonen. Vi ser båda hur trötta vi båda är. Jag ser att Charlie är helt slut mentalt och fysiskt efter ännu en natt med 10-talet uppvak, skrik och några gånger av byte av sovrum. Jag ser på hans blick att jag ser lika trött ut själv, jag ser en medkänsla, en oro och en empati i hans blick samtidigt som jag ser att han är för trött för att göra något åt det. Vi båda tittar på varandra och bara i tysthet utbyter ord i blickarna "jaha, en dag till, hur fan ska vi orka ta oss igenom denna?".
Frågan förblir osvarad och vi gör det vi måste. Vi matar barnen, vi byter blöja, vi klär på kläder, vi går på toaletten, vi borstar tänderna osv. Vi bara gör. Vi går på autopilot. I är inne i en dimma och vi tar oss inte därifrån. Kvällen kommer. Ett nytt hopp om att få sova någon timme sammanhängangde eller vid huvud taget tänds och släcks i och med nattens mörker och verklighet lägger sig.
Vi lever i en mardröm, i en tortyr och alla krafter är slut. Det enda vi ber om är ork, energi, reset, en paus, påfyllning, sömn så vi orkar och kan njuta av våra barn, vårt liv och varandra.
