En blå bebis
När förlossningen var klar, modrkakan var te och allt annat var klart skulle jag prova att amma förfösta gången. Bebis visste pricis vad han skulle göra ocg barnmorskan sa att han hade ett jätte fint grepp (det är tydligen viktigt). efter ca. en minut börjar han hosta och sen slutar han andast och kroppen började skifta till blått. Jag sa till Charlie ring på klockan11 Charlie ringde på klockan. Bebis blev bara blåare och blåare nu var han nästan grå. Jag halv skrek till Charlie spring ut i korridoren och skrik att hann är blå1111
Charlie spang ut och skrek att han var blå. Och in kom barnmoskor och slet han ifrån mig och kastade honom på mage och började nypa honom på ryggen. Han såg så livlös, hängande där över armen helt grå/blå.. Charlie spang med barnmoskan och bebis ut, tydligen till en barnläkare. Och där låg jag ensam och hade inte en aning om vad som hade hänt eller vad det som hade hänt innebar. Tanken kom - var allt det där i onödan, var hela förlossningen bara för att jag skulle få ha honom på bröstet i några minuter?
Efter några alldeles för långa minuter kom en barnmoska in och sa -han är okej, en barnläkare undersöker honom, det är ingen fara med honom.
Sen kom barnmoskan som sprungit iväg med honom tillbaka med Charlie och bebis. Hon förklarade att bebisar har kvar lite fostervatten i lungorna när dom kommer ut och ibland får dom inte ut det själv och att våran bebis värkade ha någon klump i lungorna som inte riktigt ville komma upp där av slutade han andas.
Charlie spang ut och skrek att han var blå. Och in kom barnmoskor och slet han ifrån mig och kastade honom på mage och började nypa honom på ryggen. Han såg så livlös, hängande där över armen helt grå/blå.. Charlie spang med barnmoskan och bebis ut, tydligen till en barnläkare. Och där låg jag ensam och hade inte en aning om vad som hade hänt eller vad det som hade hänt innebar. Tanken kom - var allt det där i onödan, var hela förlossningen bara för att jag skulle få ha honom på bröstet i några minuter?
Efter några alldeles för långa minuter kom en barnmoska in och sa -han är okej, en barnläkare undersöker honom, det är ingen fara med honom.
Sen kom barnmoskan som sprungit iväg med honom tillbaka med Charlie och bebis. Hon förklarade att bebisar har kvar lite fostervatten i lungorna när dom kommer ut och ibland får dom inte ut det själv och att våran bebis värkade ha någon klump i lungorna som inte riktigt ville komma upp där av slutade han andas.
Några minuter senare provar vi att amma igen. Det gå bra i några minuter sen blev han blå utan att hosta eller säga ett knyst. bara från ingenstans. Charlie fick springa ut i korrioren och skrika att han var blå. In, kasta honom på mage nypa i ryggen och springfa ivög och kalla på barnläkare. Denna gång kom en av mina favorit barnmoskor och sa -det är lugnt men vill du komma till honom så får du höra vad barnläkaren säger också? Det ville jag självklart. så hon hjälpte mig upp från sängen och ner i rullstolen och körde mig till akutrummet på avdelningen. Dörren gick upp och där stod Charlie en barnläkare och bebis låg på ett undrsökningsbort och andades i en mask. Man såg att han fick ta i i varje andatag för att få luft. Väldigt obehagligt att se något så litet, ömtåligt och oskyldigt kämpa så hårt. Barnläkaren började prata med mig och klarklade att masken gavmotstånd så bebis var tvungen att trycka ut luften ur lungorna för att viddga dom och för att det skulle bli emklare att andast vanligt. Hon berättade även att om det här händer två gånger till innom hans fösta 6 levnads timmar eler om det händer en gång efter hans första 6 levnads timmar så skulle han läggas in på intensiven under bevakning. Här orkade jag inte hålla tillbaka tårarna, så intensivt, så uppgiven mar var efter den största ansträngningen man någonsin gjort och så ser man det där lilla knyet som legat i sin mage i 9 månader kämpa för sitt liv (lite dramatiskt men det var så jag kände då).
Tillbaka i rummet så var jag livrädd för att amma men var tvngen att prova. Det gick bra. Vi fick dock inte sova förrens han var 6 timmar gammal så vi kunde ha koll om det skulle hända igen. Vi var så trötta. Nu kanske han var 2/3 timmar gammal och det var bara att vänta och be till gud att det inte skulle hända igen. Det gick bra och vi fick ett "sov rum" på avdelningen. dom kom in och gjorde kontroller hela tiden på bebis. Och jag låg stel som en pinne med hökögon som egntligen bara vill gå i kors och somna. Efter ca. 1,5 h hände det igen men sen var det lugnt. Och det har inte hänt sen dess. Dock var man inte skit kaxig första dygnet med amning och att sova, vågade knappt blunda, för tänk om det där skulle hända när man sov och så vaknar man och han är död.. Vilken mardröm! Tack gode gud för vi slapp mer komplikationer och intensiven!
Tillbaka i rummet så var jag livrädd för att amma men var tvngen att prova. Det gick bra. Vi fick dock inte sova förrens han var 6 timmar gammal så vi kunde ha koll om det skulle hända igen. Vi var så trötta. Nu kanske han var 2/3 timmar gammal och det var bara att vänta och be till gud att det inte skulle hända igen. Det gick bra och vi fick ett "sov rum" på avdelningen. dom kom in och gjorde kontroller hela tiden på bebis. Och jag låg stel som en pinne med hökögon som egntligen bara vill gå i kors och somna. Efter ca. 1,5 h hände det igen men sen var det lugnt. Och det har inte hänt sen dess. Dock var man inte skit kaxig första dygnet med amning och att sova, vågade knappt blunda, för tänk om det där skulle hända när man sov och så vaknar man och han är död.. Vilken mardröm! Tack gode gud för vi slapp mer komplikationer och intensiven!
