konsten att somna
Det mest komiska i mitt liv just nu.. är att jag sjuk nog inte kan somna på kvällen. När jag väl somnat och blir väckt/vaknar så här jag i regel lätt att somna om även om jag varit uppe och gått med Helix, fixat välling eller gått och kissat med skrikande bebis i famnen. Men just att somna på kvällen är sen någon vecka tillbaka extremt svårt. Stressen av att Helix vilken sekund vaknar och ofta när jag precis är på väg att somna eller precis när jag känner nu skulle jag kunna somna vaknar han. Detta plus övertröttheten och generella känslan i kroppen har lett till att jag inte somnar. Jag borde i princip tuppa av rakt av när jag lägger huvudet på kudden om man tänker på mitt tillstånd och hur stört mycket jag behöver sömn och hur mycket back jag ligger. Men icke sa Nicke. Jag är så frustrerad på kvällarna att jag får smärre panikattacker för att jag inte sover. Känns som att jag inte får någon luft, som att någon står på mitt bröst och så lite Hjärtklappning på det. Jag vet att sömn är ALLT jag behöver och att varje sekund sömn räknas. Men ändå kan jag inte somna. Då kanske man tänker sig att jag kanske inte är så trött ändå. Och oj vad jag önskar att så var fallet. Men jag är så slut. Så färdig med livet. Jag är så trött att jag egentligen inte orkar resa mig ur sängen på morgonen, jag vill inte ens öppna ögonen. Men jag måste. Jag måste det för annars kan Loke eller Helix skada sig. Och helt ärligt vem fan kan sova mär en 10 månaders GALLskriker och kryper runt och hoppas och slår en i ansiktet? Inte jag iallafall. Sova på dagen existar inte då ungen knappt sover på dagen. Nä. Här ligger jag ikväll igen klockan här passerat 22:30 och jag är inte närmare att somna än när jag la Helix 19:30... Jag kommer troligen inte somna förarens runt 00 och vid 00/01 är min natt slut. Från och med då brukar Helix sova ännu sämre än han gör 19-00/01. Det ända jag vill, ber och drömmer om är att få sova och här ligger jag och gråter av panik för att timmarna, minutrarna, skunderna bara försvinner och jag är fortfarande vaken. Vad gör man när det enda man behöver för att orka leva är det enda man inte kan få?
